Hon som vet.

www.malzters.blogg.se

Kliv in i ditt andliga väsen och kom dit istället.
Må gott.
Malin

Underbar och fantastisk text på alla sätt:

Så även om du tror, att i din kropp där du bor

finns en tanke och en själ som inte kan slås ihjäl

Så hjälper det dig lagom när du står vid pärleport

Utan gärningar som talar för det goda som du gjort

Och du som aldrig trott på nåt annan än dig själv

Du som tror att just du kan leka andras överman

Säg sover du om natten när ditt ljus har brunnit ut?

Eller ligger du o fruktar, att allting har ett slut?

Men jag säger ingenting om du inte kan förstå

Säger ingenting om du sover

Men om du är vaken, men blundar ändå

Nog borde du öppna de blå

För den ena är för trött och den andra har gett upp

Den tredje hon hoppas på nån annan

Så du som är vaken men blundar ändå

Om inte ens du vill förstå

Vem gör det då?

Jag är trött på alla löften alla dessa tomma ord

Jag är trött på den som säger att han värnar om vår jord

När ingenting blir ingenting och allting börjar om

Allt för att just bli ingenting ännu en gång

Och det, det vill jag säga att den falske vid ditt bord

Honom känner du igen när han märker dina ord

och dräper dig med tungan innan meningar tar slut

För att slippa att bli påmind, om hur det borde se ut.

Allas våra livssituationer ser annorlunda ut, men en sak blir tydligare med åren. De männisor som vart med om trauman, kriser, olyckor, ser livet på ett helt annat sätt än de som levt skyddat. Jag talar bara för mig själv och utifrån mina erfarenheter, och jag har förstått att livet inte kan tas så allvarligt hela tiden. Tiden är kort och har man stått mitt i skiten många gånger blir små saker oviktiga. Jag kan inte gå in på detalj även fast jag skulle vilja...

Jag önskar att fler människor kunde släpppa spärrarna ibland och leva. Skratta som de aldrig skrattat förut, skoja med människor och bjuda på sig själv, vara trevliga uttåtriktade och öppna utan tankar att man bjuder ut sig, ta ett glas vin för mycket och inte bry sig om vad "andra skulle tycka"... Tänk att det finns så reserverade människor. Man kan inte vara professionell i alla lägen i hela livet, man är bara människa. Man har fått en stund här på jorden och det vore hemskt att dö nyfiken.

Jag hade förhoppningen att komma tillbaka som Super-Malin efter semestern, men så blev det inte. Det blev ett platt fall kan man säga. Mitt sinne är i uppror och jag bråkar med mig själv ständigt.

Jag har alldeles för länge lagt min tid på människor som gör absolut ingenting av sitt nuvarande liv eller lever i lögn. Ta tag i er själva och förändra er situation. Slå undan alla undanflykter och bara gör det man borde gjort vid vuxen ålder. Det är aldrig försent att göra en förändring och så länge du inte gör någonting åt din situation - släng aldrig skit på någon annan! Till er som förskönar livet med ord och tror att människor ska köpa det - ni lurar ingen, inte ens er själva och jag vet inte vilket som är mest sorgligt!?



Jag har sedan en lång tid sökt svaret på ordet "kreativitet" som funnits runt mig hela tiden. Säger man det inte till mig så säger man det om mig. Är det inte mitt namn som förknippas med ordet så hör jag människor prata om det ständigt.
-"Man ska vara kreativ"
-"Vad kreativt"
-"Nu ska ni använda kreativt tänkande"
-"Åååh, du är så kreativ".

Jag vill lägga mig under täcket och aldrig mer komma ut när jag hör det. Jag ogillar ordet för många människor har ingen aning om vad kreativitet betyder.

Kreativitet för mig...

Att vara kreativ brukar likställas med att göra någonting.
Men eftersom kreativiteten bara är kan den inte finnas i görandet. Det är först när du stannar upp och följer ditt inre som kreativiteten kan komma till uttryck. Den blir då en förlängning av ditt inre. När du låter dig uppslukas av görandet flyr du från kreativiteten.

När du själv bestämmer vad som tilltalar dig, vad du tycker är roligt att göra i världen, är kreativiteten inte närvarande. Den måste få flöda i ett obestämt syfte för att förlängas ut i världen. För egot kan inte skapa. Egot kan vara påhittigt. Men det är inte detsamma som att vara kreativ. Visst kan människor ledas av sin inre vägledare att vara kreativa, men då brukar det ske utan den medvetna viljan . Det är inte ens säkert att dessa människor känner någon större passion för det de gör, utan det är något djupare som driver dem.

När du upplever dig vara kreativ brukar du tala om att bli uppslukad av nuet. Men nuet är allt än uppslukande. Det är att vara högst närvarande i det man gör, oavsett vad man gör.


Mantra:  "Jag låter kreativiteten inom mig få komma till uttryck. Och jag delar min glädje med resten av världen."



Jag ser en jävligt lång uppförsbacke, men ännu en gång ska jag väl orka upp?
Ta hand om varandra och lev livet till fullo - snart är detta liv slut.

Jag och sambon tog motorcykeln ned till vattnet, få platser får en så lugn och avstressad som vatten vid solnedgång, vad är grejen med det!? I grund och botten är jag rädd för vatten pga traumatiska händelser i barndomen, men ändå älskar jag det. Jag behöver stressa ned, fortfarande, även fast det gått två veckor av semestern får jag kramper i magen och kräks när det varit mycket en dag. Jag vill inte börja äta magmedicin igen men är rädd för att jag måste ...  Ikväll ska jag ta upp meditationen igen.

En annan sak som är avstressande är att sitta bak på Henkans motorcykel och hålla hårt i honom när vi dundrar fram i 90km/h, det är en frihetskänsla blandad med tanken att "ramlar vi nu så skyddar inte mina leggings mig"... Risker och rädsla.

Min bästa vän sedan 6års ålder landade i Sverige igår och vi hann med att ses några timmar på kvällen, som jag saknar henne och som jag uppskattar när vi ses. Hon är kvar två veckor och det kanns underbart att ha henne hemma så länge, vi har många planer. En kräftskiva inkluderad med släkt och vänner och vår traditionella middag på kvarnen.

Ta hand om varandra !

Jag tror inte att vi är ensamma på jorden, eller i universum. För mig låter det befängt att tro att vi är ensamma!? Att vi skulle vara de enda varelser som lever och kommunicerar med varandra?

Jag är van att bli utskrattad och ifrågasatt när jag berättar om vad jag lever och tror på, det är inte roligt men jag har slutat försvara mig. Egentligen skulle jag lika gärna kunna hånskratta tillbaka och ifrågasätta de som gör samma sak åt mig men vad skulle jag tjäna på det? Ödmjukhet och empati är mycket viktigt för mig.

Så varför tror jag som jag tror? Det är enkelt, jag har varit med om så många händelser som jag inte kan beskriva som annat än besök från "andra sidan". Jag har vänner, som inte alls trott på andar och spöken innan, som varit med om paranormala händelser och sakta börjat tro. Jag har pratat med människor som varit på väg över till andra sidan men sedan blivit återupplivade och de berättar om en enorm känsla av sorg och depression därför att platsen de var på väg till var fantastisk. Jag började uppleva utanför-kroppen-upplevelser när jag var nyss fyllda åtta år och vet att varje ande kan lämna sin kropp. Även om astrala resor är något som många medium uppmuntrar är det något jag personligen inte tycker att du ska försöka lära dig.

Vad vill jag med min tro och allt jag lär mig? Ingenting annat än att jag känner att det gör mig till en mycket bättre människa här och nu på jorden. Böckerna jag läser om andlighet och spöken tar också upp livsviktiga saker om hur man är gentemot sina medmänniskor, om hur man ska leva till det yttersta, om karma, om healing. Om allting som JAG tycker är viktigt nu. Jag kommer att kunna kommunicera med andar och spöken när jag är mogen, men det är jag inte på långa vägar. Det jag upplevt hittills har jag gjort mig förskräckligt rädd och jag vill bara ta en liten bit i taget. En vän till mig som kommit mig mycket nära på väldigt kort tid säger "man får inte mer än man klarar av." , inte av andar som känner vad du är mogen för att ta in. Spöken är ett annat väsen och har inte lika stor respekt.


För Er som känner er nyfikna, för er som har samma tro som jag eller helt enkelt tvivlar kan jag varmt rekommendera:

Sylvia Browne - Verksamt medium i nästan 50 år, bor i Kalifornien och är en mycket känd föreläsare. Sylvia har skrivit många böcker, som "Livet på andra sidan", "Mellan två världar" och "Livsredskap".

Elisabeth Kübler Ross - psykiater som jobbat med döende barn. På baksidan av hennes bok "döden är livsviktig" står: "Naket och ingående beskriver hon några av sina egna nära-döden-upplevelser och andra andliga upplevelser som gjort henne övertygad om att livet fortsätter efter döden"

Benny Rosenkvist - Ett svenskt känt medium som jag inte vet så mycket om ännu. Jag har läst "överlevaren" och ska i höst på en storseans som hålls utav honom.


Så min tro är min och din tro är din. Och precis som du vill bli respekterad och bemött för dina val och prioriteringar i ditt liv vill jag också det. Min tro gör mig till en öppen, glad och varm människa - vill jag tro iallafall. Jag har massor kvar att lära och det är med stor glädje och respekt jag välkomnar besök från andra sidan.

Och nästa gång du känner en närvaro eller tycker dig se något i ögonvrån - TRO! Det är med all sannolikhet någon du tyckt väldigt mycket om i livet som kommer för att se till att du har det bra.

Må gott och ta hand om varandra !

Vilket tjat tänker ni... Ja, vilket tjat !

Michael Jackson är en människa vi har mkt kvar att lära av. Igår såg jag, som miljoner andra, minnesstunden och med både glädje och sorg grät jag tills tårarna var slut. En otrolig hyllning till en av de största.

Vi ska inte se andra människor med ögonen utan med hjärtat, otroligt fint sagt.

Jag får säga som i många av talen till Michael igår - Tack Michael !

Funderingarna fortsätter och jag håller hårt i boken "healing".

Livet går ibland i uppförsbacke.

Det kanske är så att jag har behövt smälta Michael Jacksons bortgång, för nu några dagar senare känns det verkligen tungt. Ni får kalla mig alla namn under ordet larvig på synonym.se men faktum kvarstår, det här blev en svårtacklad händelse i mitt liv.

Jag var ett fan men inte mer än så, jag var inget hängivet fan som dedikerade mitt liv till Michael. Ändå befinner sig en mycket konstig känsla inuti mig gällande hans död.

Fotona i tidningen, löpsedlar, allt som skrivs på internet - det känns inte bra och jag kan inte sätta fingret på varför.

Igår läste jag någonstans på nätet att pojken som anklagade Michael för övergrepp för många år sedan nu har trätt fram och erkänt att han hittade på allt för att hans pappa ville ha pengar. Idag ångrar han sig bittert!? Något för sent att komma ut med sanningen nu kanske?

Livet är kort.

Michael Jackson har följt mig genom hela livet. I radhuset på ekerö spelades "thriller" och "billie jean" och jag tultade runt och sjöng med i bara blöjan, 2 år gammal. Michael Jackson har varit en stor förebild.

Som många andra redan skrivit är det konstigt hur skvallertidingar världen över har mage att ena dagen hänga ut honom som missfoster och freak för att nästa dag hylla honom som hjälte. Tyvärr är inte det beteendet unikt. Min mormor kallar de hyenor och de finns överallt omkring oss. Det är de som är de mörka krafterna och de ska vi akta oss för.


Från "Privacy" på albumet "Invincible", läs och begrunda:

"Ain't the pictures enough, why do you go through so much
To get the story you need, so you can bury me
You've got the people confused, you tell the stories you choose
You try to get me to lose the man I really am
You keep on stalking me, invading my privacy
Won't you just let me be
'Cause your cameras can't control, the minds of those who know
That you'll even sell your soul just to get a story sold

 I need my privacy, I need my privacy
So paparazzi, get away from me

Some of you still wonder why, one of my friends had to die
To get a message across, that yet you haven't heard
My friend was chased and confused, like many others I knew
But on that cold winter night, my pride was snatched away
Now she get no second chance, she just ridiculed and harassed
Please tell me why
Now there's a lesson to learn, respect's not given, it's earned
Stop maliciously attacking my integrity

I need my privacy, I need my privacy
So paparazzi, get away from me

Now there's a lesson to learn, stories are twisted and turned
Stop maliciously attacking my integrity

I need my privacy, I need my privacy
So paparazzi, get away from me"



En annan rad vi kan rannsaka oss med är:

"If you want to make this world a better place
 take a look at yourself and make that change"



Jag är uppriktigt ledsen över den ständiga förnedring Michael utsatts för. Dagen efter att han gått över fanns suddiga bilder på förstasidan på expressen där hans kropp täcks över. Ingen människa ska behöva utstå sådant? Ingen!


Må du ha funnit ljuset Michael!

För några månader sedan började jag lära känna en människa som inte kunde kommit in i mitt liv i en mer passande tid än nu. Jag vankar av och an med mina tankar och min tro om livet efter döden och andevärlden men hon har hjälpt mig en lång bit på vägen. Innan jag hade pratat med henne förstod jag att hon var andlig och trodde på samma saker som jag. Jag kallar henne M.

En diskussion häromdagen ledde in på andra världskriget  när jag berättade att jag inte klarar av att se filmer och faktaserier där man får se allt det hemska som Hitler utsatte judarna för. Då ser M djupt in i mina ögon och säger :
-"Du har varit där i ett tidigare liv." Precis de tankarna har jag gått i sedan jag började läsa boken "besök från andra sidan" av Sylvia Browne. Jag fick ett sms av M för några kvällar sedan där hon förklarade hur mycket hon tycker om mig och att hon är övertygad om att vi har haft en relation i ett tidigare liv.

Har Du någonsin haft den känslan med en människa, att du känner en sådan dragningskraft att du är helt övertygad om att ni setts förut?

M är en vacker människa som jag hoppas att jag kommer få möta i mina liv, om och om och om igen.

Idag när Sveriges landslag ändå spelade som sämst tog jag pappas bil upp till morfar och satt en stund. Den 9:e juni var det exakt ett år sedan han lämnade oss. Det känns otroligt konstigt. Jag har inte blivit vän med tanken att han inte finns här längre, för på något sätt är han här hela tiden... Jag saknar honom. I många veckor har jag gått med gråten i halsen och nu känns det som att det börjar släppa, äntligen.

Jag lovade mig själv förra veckan att göra en ändring i mitt liv. Ingen mer tid ska läggas på händelser jag ändå inte kan göra någonting åt. Jag ska inte gå runt och tycka massor om saker som jag själv inte kan påverka. Det enda jag kan påverka är mitt sätt att vara och agera för att må så bra som möjligt. Jag fick coaching för två veckor sedan av våran rådgivare vilket var behövligt för mig. Hon sa mig någonting som gjorde mig upprymd och glad , hon sa : -"Malin, du är otroligt viktig för den här arbetsplatsen, det hoppas jag att du vet om?"  Å visst vet jag det, men den tron sitter långt inne just nu när allting annat känns som en lång uppförsbacke.

Snart är iaf semestern här och då är det min tid att andas och ladda massor av energi inför hösten.

Hoppas att ni mår gott och tar hand om varandra.

Jag har funderingar. Vad är skillnaden på bekant, kompis och vän!? Vad är en vän och kan man ha kontakt med människor över nätet som man kallar för vänner eller som man anser är ens riktiga vänner? Måste man inte känna en människa utan och innan för att kalla denna vän?

För mig är det följande...
Bekanta - någon jag känner flyktigt, som jag utbyter artighetsfraser med, typ:
-"Hej, länge sen, hur är det?"
-"Det är bra själv?"
-"Det är bra!"
Ingen bryr sig egentligen.

Kompisar - någon som jag känner, träffar kontinuerligt och kan anförtro mindre viktiga saker, här kan även några av jobbarkompisarna falla in under.

Vänner - mina vänner ligger mig närmst om hjärtat. Människor jag känt sedan jag var liten och dessa vet nästan allting om mig.  Under kategorin vänner finns tex min mormor.

Imorgon väntar jobb från 08.30-20.00. Jag fullkomligt älskar sådana dagar för tiden bara flyger och jag kan tänka mig att det kommer bli några galet roliga sista timmar på jobbet. Gänget jag jobbar med är inte kloka i huvudet någon av dem och hade det inte varit dårhus emellanåt och skratt tills man nästan pinkar på sig hade jag aldrig stått ut.


Våran veranda med soldäck på runt 100kvm börjar verkligen ta form nu och det blir otroligt snyggt, pappa har öga för detaljer och Henkan är en riktig handy-man. Till midsommar hoppas vi att den står färdig så att vi kan duka till midsommarfest.



Den 13/7 ska jag se Britney... hmm... -"hur kan man sponsra en fd missbrukare som inte har vårdnaden om sina barn?!" sa någon människa som gärna dömer. Men lugn, det gör jag inte heller. Det blir Jensan, jag och kusin Anna som sitter bänkade på A2. Jag tror på en kanonbra show.


The future will not remember, the past will not forget.

Godnatt.